Min Tur...

...låter ju lite tvetydigt, och det är det nog.

Det här är/kommer vara en hemvist för mitt uteliv och tanken var främst att skriva om min paddling runt Sverige (start slutet Juli -18)

Lite bakgrund om mig följer här i lagom oorganiserad form...

45-årig gubbe med 2 halvstora barn (vilka inte kommer förekomma så mycket i detta forum, tror jag inte i alla fall), bor gör denna gubbe i den rätt så trista byn Mantorp...som tillhör Mjölby kommun på tal om trista saker.

På tal om sånt som absolut inte är trist, så hänger jag ihop med en skön tant som heter Linda.

Jag ser mig framförallt som en cyklist, vilket har varit min huvudsakliga form av nöje, fettförbränning och kanske mest av allt, en ständig källa till smärta, plåster, sårtvätt och trasig kropp under dom senaste 30 åren (med vissa längre avbrott för skador)
Men för er som har provat att cykla utför på en cykel vet att det blir inte roligare än så...framförallt inte om man har lätta brister i sitt konsekvenstänkande.

Vidare älskar jag att sova ute och då helst under bar himmel och då hjärna intill ett par bara skinkor.
Har spenderat mången natt under granar och stjärnor på allt från små kobbar i skärgården till fjälltoppar i Sarek.

Paddlat har jag gjort till och från under 20 års tid, med någon enstaka längre tur, annars är det mest kortare turer och lek i diverse vattendrag som har roat mig.
Nämnas bör att jag sedan 2013 då min första hemmabyggda träkajak blevo klar, har jag nästan enbart paddlat farkoster av det uråldriga men toppenmoderna materialet trä.

Har till dags dato byggt 1 kajak (Frej/Björn Thomasson Design) och 1 kanadensare (Fors 490/BTD) och är nu nästan klar med mitt senaste bygge (Njord/BTD) och det blir nog även mitt sista bygge då mina händer inte klarar av att bygga längre.

Men nu över till vad detta forum är tänkt att handla om =)

Jag har sedan några år tillbaka snackat om HBB med min vanliga partner i dåliga idéer (Kalle Norlund), först var det nog han som var mest positiv då han har ett betydligt tjockare pannben än mig...men sen så råkade han bli farsa och nu ska han visst bli det igen, så honom kommer jag ha föga glädje av dom närmsta åren =(

Vi började bygga våra tänkte farkoster redan i Maj 2016, så där någonstans kan man väl säga att beslutet tagits...men om jag fått bestämma så skulle min planering börjat några veckor innan start.
Fast i en värld av barn, arbete, partners och annat "viktigt" så måste man ju vara ute i god tid.
Planering är inget jag brinner för, och framförallt inte i mitt privatliv.
Jag tänker att så länge jag har land på vänster sida så borde jag vara på rätt väg,  skriva om väder, vind, distans och vart jag sovit har aldrig skänkt mig någon glädje eller andra fördelar...
...men med tanke på hur uselt minne (ännu en konsekvens att lite för många hårda slag mot skallen) jag har, så finns det ju en klar fördel med detta, annars hade jag väl glömt av på vägen vart jag var på väg.

Ledigt från jobbet tog jag i somras... inget jubel men heller inget större problem och dom ser fram emot att se hur det går och säkert några som vill se mig lida.

Och nu är det ju tänkt att vara en "solo-paddling", så vart jag sover och hur länge jag paddlar/distans per dag är ju något jag bestämmer efter väder och humör.
Hoppas gör jag på att få sällskap på delar av sträckan, min dotter har lovat hänga med en sväng och Kalle kommer inte att komma undan helt och hållet, och såklart så kommer Tant L känna sig tvingad att hänga med några dagar på sjön och förhoppningsvis ännu fler dagar (läs nätter) på land.

Skulle det vara någon av er förvirrade läsare av detta som inte har något vettigt för sig och vill ha lite dåligt sällskap en Dag på sjön så är ni säkert välkomna...eller om  ni bara vill bjuda mig på en möjligheten till dusch och kanalbulle så blir jag nog gladare än en  (dålig liknelse kommer nog senare)

Men ser fram emot paddlingen gör jag onekligen just nu, eller längtar är nog ett mer passande uttryck.
Kajaken är nästan klar, lite fix med sits och lucklåsning återstår.
Får väl hoppas att den är paddlingsbar också, svårt att veta hur dom blir när man bygger själv och jag har inte provat denna modellen innan...den kan nog vara lite för rank för mig, men med mycket choklad i lasten för att hålla både mina laster och kajaken rätt lastad kan det nog gå ändå.

Tack för att ni läste ända hit...nu ska jag göra som er och läsa istället för att skriva.

Skogsliv vid Walden/Henry David Thoreau är vad som avnjuts för stunden.